Statusrapport 15 Augusti

Jag skrev en gång att jag avsåg att komma med regelbundna rapporter om hur arbetet på vår bana fortgick. Min senaste rapport är från september 97. Uppehåll på nästan ett och ett halvt år är inte särskilt regelbundet. Vad har vi då gjort sedan dess? Den som väntar sig stora förändringar måste jag tyvärr göra besviken. Det blir helt enkelt inte så mycket gjort när man bara möts en kväll i veckan. Detta är den första nackdel jag upptäckt med att vara med i en MJ-klubb. Man kan inte slinka ner i källaren så fort man får en kvart över. Istället får man ägna sig åt de hus och vagnar som i sinom tid kommer att pryda banan.

En annan anledning till att inte så mycket tycks ha hänt är det vi har gjort är sådant som inte syns så mycket. Spårläggning och kabeldragning.

Spåret

Allt spår ligger nu på plats, räls och sliprar är målade och vi har sågat skåror kring hjärstyckena för att isolera dessa elektriskt. Innan vi lade flexrälsen på plats tog vi och klippte bort plastbitarna mellan sliprarna. På så vis blev det möjligt att justera avståndet mellan dessa. Med hjälp av en enkel mall flyttade vi sedan sliprarna så att de låg tätare vid de tänkta rälsskarvarna. Allt enligt artikeln "Om fädrens spår" av Örjan Svane i Modelltåg 96. Vi har inte markerat rälsskarvarna på något annat sätt. Jag gjorde ett försök att fila jack på jämna avstånd i rälsen men resultatet var inte så bra. Hjulen rullade över jacken utan att ge något nämnvärt ljud ifrån sig. Denna metod att få fram tidstypiskt järnvägsdunk fungerar kanske bättre i mindre skalor.

Körström

När jag började dra kabel under anläggningen var målsättningen att göra det så enkelt som möjligt. Framför allt ville jag minimera antalet kablar mellan modulerna. Samtidigt ville jag inte tvinga föraren att springa mellan modulerna för att lägga om växlar och koppla in och ur olika sektioner. För att få det enkelt utgick jag från att vi i sinom tid skulle digitalisera driften. Fram tills dess får vi klara oss med ett tåg i drift.

Jag har därför inte delat in banan i några elektriska sektioner utan alla spår är hopkopplade. För att få ökad tillförlitlighet har jag dock dragit ett kabelpar mellan alla spår så att inte strömtillförselns skulle påverkas av växlarnas läge.

Växelmanövrering

Nästa steg var växelmanövreringen. Vi hade ett par Tortoise långsamgående växelmotorer från Circuitron liggande och dessa fungerade utmärkt när väl den medföljande ståltråden som skall förbinda motorn med växelns tvärstycke bytts ut mot 1,3 mm pianotråd. Detta eftersom banvallens konstruktion (se rapport från den 27/5) gör att växelmotorn sitter 38 mm under växeln. Därför måste tråden från växelmotorn till växeln vara ganska styv för att kunna lägga om växeln.

Nackdelen med Tortoise är att de är dyra. Vi började därför söka efter alternativ. På prov köpte vi ett par motorer från Pilz. Dessa visade sig inte vara vuxna uppgiften. De är uppbyggda med en släde som rör sig längs en skruv som i sin tur drivs av en liten motor. Tyvärr stöds släden bara i ena änden av en mutter. I den andra går skruven genom ett hål i den relativt mjuka plast som släden är gjord av. Detta gör kanske inte något om man skall manövrera H0 växlar monterade nära växelmotorn men det fungerade inte alls med våra tröga Marcway växlar. Släden förblev inte vinkelrätt mot skruven utan vreds samtidigt som hålet genom plasten blev ovalare för varje gång vi försökte lägga om växeln. En annan besvikelse var antalet elektriska kontakter. De skulle enligt reklamen vara flera men det visade sig vid närmare studie att det bara fanns en omkopplare som var galvaniskt skild från växelmanöverströmmen. Till slut gav vi upp och grävde djupt i plånboken och köpte ytterligare fem "sköldpaddor".

På bilden nedan ser ni Georges då ännu omålade SJ litt Ke framför ett par av mina vagnar.

SJ litt Ke i bara mässingen. Byggare Georg Friberg.

Olof


Tillbaka till Noll-punkten Nästa


Last modified: August 15, 1998

Olof Wickström